• Nattvasan 2017

    Vasaloppet har nu kommit ut med ett nytt lopp, Nattvasan! 90 km från Sälen till Mora likt Vasaloppet och Öppet Spår, men med en tvist! Nattvasan åker man på natten med nattlampa! Hur spännande låter inte detta! Loppet går i fri stil. Jag tror att det kommer vara grymt kul att köra och skulle gärna vilja åka det loppet! 

  • Det är så uppenbart. Min ståställning har fuckat up hela min kropp.

    Jag har jobbat med många bitar för att få en hel kropp; aktivering och styrka i sätesmuskler, höftmuskler, inre bålmuskulatur, minska aktiveringen i hamstring och yttre bålmuskulatur. Få höftkulan att kunna röra sig som den ska, förbättra elasticiteten i höftmuskler med dynamiska stretchövningar, aktivera vänster rygg och säte totalt sett mera än höger för att komma ikapp, bli starkare i baksida axel på vänster sida osv. Övningar för detta gör jag dagligen.
    För ett par tillfällen sen hos sjukgymnasten när det såg så jäkla bra ut på alla tester, men jag fortfarande hade problem, funderade han en stund och sa; det måste vara någonting du gör vardagligen… ställ dig bara som du brukar stå, och sen på ett och ett ben.

    Där såg han det, där föll poletten ner.  När jag stod på vänster sida sköt jag fram höftkulan. EXAKT som i min skytteställning?!
    Jag har inte bara stått i denna ställning när jag skjutit x antal timmar och torrklickat/siktat x antal timmar under alla dessa år. Jag trycker ut den jäkla höftkulan. Varenda. Gång. jag står. När jag skjuter fram höftkulan hamnar den ”på fel plats” och jag kan då inte styra höftkulan alls som jag ska. Detta leder till att jag till exempel inte kan sträcka ut benet som jag ska vid skejt (vilket gör att jag åker skidor som en ostkrok), inte kan gå mer än ett par minuter ibland innan jag får ont i höften, och ALLA andra bitar som jag nu jobbat så mycket med att få till, och som har skapat alla mina överbelastningsskador.

    HUR kan jag inte uppmärksammat detta under alla år? Att varken jag eller någon annan(?!) insett att om man står helt skevt som man kan göra vid skyttet- kan det skapa enorma konsekvenser!
    Det handlar inte om de sekunder man står där under tävling. Alla timmar man lagt ner för att få till en stabil ståställning och nött, nött, nött.

    Jag kommer inte kunna låta bli att kolla på alla andra skidskyttars ståställning, främst alla ungdomar som har massor med år framför prickarna framför sig. DON’T DO THE SAME MISTAKE! Skjut för guds skull inte fram någon höft!

    Jag tänker nu på att stå som jag ska och har redan fått till det automatiskt bra. Jag tränar även på en ny ståställning.
    Känslan i den nya skytteställningen. Den är k a t a s t r o f. Prickarna som förr varit fint centrerade finns nu i skottlinjen ca. 0,00000000000001sekund för varje skott.
    För att undvika att trycka ut höften måste jag stå mer rakt upp, böja lite på knäna och stå mer på musklerna än skelettet. Jag har behövt höjt för stödarmen från minst- till maxlängd på geväret. Det är vingligt, jobbigt, andningen och avfyrningen är helt ur rytm och ja, det kommer krävas en del timmar på skjutvallen innan det sitter.
    Men fan vad bra det kommer bli.

  • Hej igen!

    Nu var det ett tag sedan sist. Mycket har hänt, men på samma spår – Jag jobbar med att bli hel och komma tillbaka till skidskyttet!
    Då jag fortfarande kämpar med att komma ur skadeproblemen har det inte varit så mycket inom skidskytte att berätta om.
    Det har tidigare känts svårt att skriva här på hemsidan då det inte funnits några riktigt tydliga svar på mina skador. Att det varit så invecklat har gjort att det känts svårt att formulera mig på ett bra sätt om hur läget är och vad jag fokuserar på, det är så många delar som påverkat varandra och jag har kontinuerligt jobbat med nya bitar och fått olika infallsyn på skadeproblemen. Det har tagit/tar massor av kraft och oändligt med tid att förstå kroppen och få till alla dessa bitar, men jag har succesivt lärt mig mer om varför  
    1. Jag blev skadad från första början  2. Fick mer skadeproblem  3. Inte blir bra  4.Varför jag har ett visst rörelsemönster  5. Varför jag är stark i vissa muskler, svagare i andra osv.
    Det har ju blivit några år av skador nu och min hemsida har under tiden blivit lagd åt sidan. Jag har nog i bakhuvudet tänkt att jag vill börja skriva igen när jag har något riktigt positivt att komma med och har mer tydliga svar, både för att det känns som att det är mer väsentligt för er som läser (om det fortfarande finns någon som kollar in här då och då), och för min egen skull, det är inte så kul att inlägg efter inlägg behöva förklara att jag fortfarande är skadad, fastän jag kämpar så otroligt mycket med att bli hel. Några av er kanske ändå uppskattar att läsa om mina dagar trots avsaknad av berättelser om livet på världscuper eller hur jobbig lägerveckan på 30 timmar var. Någon kanske tycker det är intressant och kul att läsa om hur jag går tillväga för att ta mig tillbaka och vart fokuset är för tillfället, så därför tänker jag börja skriva för er. 

    Under alla dessa år jag varit skadad har jag varit hos olika sjukgymnaster och läkare, testat olika alternativa tillvägagångssätt som T.EX. ortobionomi, ögondiagnostik, naprapater. Jag har röntgats, gjort EMG, använt TENS, kortisonsprutor, VILAT, TRÄNAT, gjort oändliga timmar av rehab och styrka, och ALLT och ALLA har gjort mig starkare på olika sätt. Jag är glad och uppskattar allt jag och andra har gjort, alla fina människor som hjälpt och trott på mig och gett mig kunskap. Jag är tacksam för varje minut som jag och ni satsat på mig och mitt skidskytte!
    I slutändan handlar det om att välja den väg som hjälper mig och gör mig starkare. Just nu känner jag att jag går till världens bästa sjukgymnast i Umeå, han ger mig klockrena svar och övningar som gör mig så mycket starkare och bättre där det behövs. Jag går även till en sjukgymnast emellanåt i Östersund för att hålla koll på kroppen och får ytterligare tips på övningar för ett bättre rörelsemönster.
    Jag går på ögondiagnostik som hjälper mig bli friskare, och min mage mår så otroligt mycket bättre än på flera år.
    Min fina vän Marie har precis gått ur naprapathögskolan och har gett mig behandlingar några gånger som fixar kroppen till det läge där den ska vara, för att hjälpa kroppen på traven att förstå vart den ska vara när musklerna sammarbetar som de ska.
    Jag äter en medicin mot nervsmärta som hjälper mig otroligt mycket. Rent vardagligt märker jag det i att jag nu kan ta en fika och sitta ned med en vän utan att konstant skruva på mig, resa mig, skruva mig lite till. Tidigare ville jag verkligen inte åka hem till familjen för att jag visste hur dålig jag skulle bli i dagar efter,  tidigare kunde jag inte ens ligga på sidan i sängen mer än 5 sekunder, nu kan jag ligga så i 10!, skämt åsido, jag har blivit mycket bättre. Men det allra allra bästa är att jag kan börja åka skidor igen!
    Det har varit tuffa år med mycket motgångar, men jag är fortfarande otroligt motiverad att komma tillbaka och det känns nästan konstigt själv hur självklart det känns att jag kommer göra det. Jag har lärt mig så mycket under denna tid och jag har insett hur viktigt det är att må bra och ta motgångar positivt.
    Alla är vi individuella och har olika vägar som passar bäst för oss att ta oss dit vi vill nå. Jag tror att min väg funkar för mig, och jag tror att så länge jag vill fortsätta kämpa som jag gör, så är allt möjligt.

    Kram Åsa

    I nästa inlägg ska jag försöka beskriva (komma ihåg) mina skadeproblem, hur det påverkat mig och vad jag jobbar med för att bli hel och back in the game, och framför allt, vart den jäkla härvan startade.

  • Framsteg

    Ligger på soffan i tåget hem från Umeå. Ja, ligger! Måste ju bara älska norrtåg som har en lång soffa, min rygg mår tipp topp trots 6h resa J
    Jag har varit hos sjugymnasten jag går till i Umeå. Besöket gick superbra då jag förbättrat mig mycket! Har bättre aktivering i sätet, riktigt bra faktiskt, fick 5 av 5 på testet! Nu ska jag jobba på att få till den aktiveringen när jag står, går och åker skidor!
    Fick med mig en ny övning för att aktivera och bli starkare i höftböjaren på höger sida, annars fortsätta med de övningar jag redan fått. Känns så kul och positivt!! 

    Förra Tisdagen fick jag även sprutan i ryggen! Kan inte säga om det hjälpt då jag varit sämre än innan jag tog sprutan.. detta var tydligen väntat då, vad jag förstått, det är kortisonkristallerna som ska smälta och innan de gör det är det ett högre tryck på nerven som då ökar symptomen innan det släpper. Vad jag märkt det mest i är att jag haft väldigt svårt att böja mig då det hugger rejält (klassisk diskbråckskänsla) något som inte varit något problem för mig tidigare, utan molandet. Men detta kommer avta och jag hoppas verkligen det här är något som hjälper mig.

    För övrigt har plugget dragit igång, år 2 på Idrottsvetenskapliga programmet. Vi har redan gjort en kurs; Vetenskaplig teori och metod. Det har inte varit en superkul kurs och inget jag känner att har gett så betydelsefulla kunskaper inför framtiden för mig.
    I måndags började vi en ny kurs; Testmetodik, som faller mig mycket bättre i smaken! Känns som en väldigt rolig kurs, som handlar just om tester, vilka, varför, hur, hur resultatet påverkar vad man bör träna osv. Mycket praktiskt vilket är så roligt!
    När jag kommer fram till Östersund väntar en lab om rörlighet. Men sen får jag höja volymen och dra till gymmet för styrka och rehabövningarna!

    Ha det bra!

  • Update

    Sommaren har redan passerat, den har varit kort men bra! Under sommaren har jag fortsatt att jobba vidare med mycket rehab och styrka. Jag har fortfarande mycket problem med molande värk och det har inte fungerat med någon konditionsträning ännu.
    Jag har väntat länge på tid hos läkare i Östersund då det varit semestertider. Tidigare var jag på Norrlandskliniken i Umeå, men då det var på försäkringen och den bara täcker ett år inom samma skada så fick jag med mig bilder och ett brev med rekommendationer till Östersunds ryggmottagning som ska ta över.  
    Det har varit svårt att veta vad som egentligen är lösningen på mina problem, det har diskuterats en del om det ändå är att operera bort diskbråcket som är aktuell då jag inte blivit bättre alls. I början var det inte vad läkarna ansåg, men nu när jag inte är bättre är det ett alternativ som övervägs. Ett annat alternativ är att först testa en nervblockad, som just nu känns som den bästa lösningen. Jag är inte direkt specialist inom något område inom varken operation, blockader, rörelsemönster osv, men jag ska ändå försöka förklara hur det förmodligen kan ligga till J

    Ett stort problem jag fortfarande har är ett felaktigt rörelsemönster. Jag är stark i vissa muskler och svag i muskler som ibland borde vara de huvudsakliga. Exempelvis använder jag hamstrings och tensor f. l. otroligt mycket istället för att använda mig av sätesmusklerna maximus och medius, jag aktiverar inte iliopsoas på högersida som jag ska och den är för seg, m.m!! Allt detta påverkar mitt rörelsemönster väldigt mycket som i sin tur ger högre och felaktig belastning på ryggen.
    Jag går fortsatt till en superbra och kunnig sjukgymnast i Umeå, som förklarar och ger mig riktigt bra övningar för att ändra på detta.
    Jag har jobbat länge med detta, men då jag har nött in andra mönster i flera år så tar det tid!
    Då kroppen är van och mycket starkare i de muskler jag tidigare använt tar det måånga repetitioner och vad som känns som ca. fem miljoner timmar av rehab, innan kroppen förstår att den måste göra ”rätt” fastän det känns fel och jag inte är lika stark där.

    Har jag inte rätt rörelsemönster har jag inte förutsättningarna för att ha en stark och hel kropp.
    Jag hoppas att jag får in detta naturligt snart, så att jag snart även kan få in rätt rörelse och aktivering av muskler i skidåkningen, även när jag så småningom kan åka med maximal insatts!
    Nu, då det inte riktigt fungerar som det ska och kroppen har blivit skadad, är uppretad och på sin vakt efter diskbråcket, är smärtan där och säger till så fort jag påverkar något fel. Vilket just nu är hela tiden, och blir värre när jag bara står stilla, sitter ner eller ligger snett i sängen..

    Vad en nervblockad kan göra är att den ”kopplar bort” en känselnerv så jag inte känner av smärtan. Detta kan vara en riktigt bra lösning då jag under tiden jobbar på att ändra mitt rörelsemönster. När blockadens verkan går ur kanske jag har fått till aktiveringen bättre och kroppen behöver inte vara på sin vakt och säga till i form av smärta lika mycket längre. Men, om jag tar en sådan spruta och jag fortfarande har ont, då är det fortfarande diskbråcket som är boven.

    Fortsättning följer!

  • Åter i Umeå

    Juni, nu är sommaren redan här! Eller borde vara..(mössan har inte packats ner tyvärr).
    Ett skolår på universitetet är gjort och det har varit ett så himla roligt och lärorikt år! 
    Just nu sitter jag på tåget på väg hem från Umeå, där jag har gjort magnetröntgen. Undersökningen började med belastnings magnetröntgen där jag la mig i "röntgenapparaten" som i sin tur restes så jag stod i en viss lutning för att få belastning på ryggen. Direkt därefter gjordes en vanlig liggande magnetröntgen. Svaret hoppas jag få om någon dag! 
    Min plan i sommar beror mycket på vad som visas från röntgenbilderna. Än så länge är det fortfarande styrka som gäller, tyvärr har jag inte kunnt träna vattenlöpning på länge då kroppen kompenserar för problemen och gör så jag får ont i höften. Förutom styrka och skytte så ska jag sommarjobba och förhoppningsvis fånga många fina dagar i solen!

  • Oklart

    I helgen går de sista skidskyttetävlingarna för i år. Vintern har gått så himla fort och jag har haft mycket att fokusera på även utan tävlingar. Rehab och skola har varit prioriteringarna, och bägge känns både bra och motiverande.
    Då vintern har gått fort är det ändå segt och frustrerande att jag fortfarande inte har blivit så mycket bättre i mina skadeprobem, även fast jag tagit kliv i vissa delar.
    Jag väntar på att få röntga ryggen igen och hoppas att det ger positiva besked.
    Min önskan och mitt mål har varit att kroppen ska ha läkt och mina rörelsemönster varit "som de ska" i Maj, att jag skulle få starta nya träningsåret med känslan av att vara hel och inte så otroligt begränsad. Det hade varit helt underbart om det varit så(!!), men Maj är snart här och jag vet dock inte om kroppen är där.
    Men, det får ta sin tid, bara det blir bra! Fortsätter jag att tänka smart och tränar det som är bäst i min takt, så är jag tillbaka starkare än någonsin!
    Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar till det, har glömt hur känslan är att vara hel och kunna träna vad som helst. Min kropp kommer verkligen få en chock och sådan energikick av det, för att inte tala om huvudet. Långa rullskidsturer i solen, snabba löpintervaller, ryck uppför med skejtskidorna osv osv!! Att få stå på startlinjen och veta att kroppen funkar.
    Tills dess är det bara att fortsätta göra det bästa och längta till målet!

  • Spännande laborationer

    Igår hade vi en väldigt rolig labb i skolan! Jag var dock glad över att vara testledare och inte försöksperson, då de fick kliva i 10 gradigt vatten till axlarna och stå där till kärntemperaturen sjunkit en grad. Ex. så tog det 50 min för en av dem, och då hade han fortfarande inte sjunkit tillräckligt.. Sedan skulle de värmas upp på tre olika sätt. Mycket olika testresultat som skulle skrivas upp under tiden, så det vara fullt upp. Riktigt kul!!
    Nästa vecka ska vi få använda en kammare, som ställs in på hög höjd, och bl.a. testa känslan av att vara på Everest base camp, hur coolt! Ska bli jäkligt intressant att se hur man reagerar. Bra för mig att se lite hur jag funkar i kroppen, då internationella tävlingar ofta är på hög höjd. Men jag vet av erfarenhet på höjd att ja inte brukar känna mig på topp direkt, men ska bli kul att se mer fakta på vad som sker!

    Tog PR i precision igen ett par dagar efter förra rekordet! Härlig känsla! En poäng från 530, så jag ställer in mig på att fixa det nästa gång!;D
    Annars känns kroppen sådär, känner ännu ingen förbättring. Varit lite sämre de senaste dagarna, men är noga med att göra övningar som är bra för mig och undvika sämre ställningar. På föreläsningar står jag oftast och hemma ligger jag ner så ofta som möjligt. Blivit proffs på att fixa till kuddarna under datorn så jag kan ligga raklång och exempelvis skriva inlägg som nu ;)


    Köldlabben!
     

  • Back in business

    Sen sist jag skrev så har jag då kommit tillbaka till Östersund och börjat vårterminen i plugget! Rolig del i kursen nu där vi får hänga en hel del i labbet och göra tester för att se bl.a. syreupptagningsförmågan. Har haft en seg hosta sen sist som jag äntligen blivit fri ifrån. Hatar känslan av att vara otränad som man verkligen känner när man går till gymmet efter att ha varit sjuk. Avslutade dagen med ett skytte inomhus, passade på att skjuta precision, och tog personligt rekord! Var länge sen jag sköt poängräkning och länge sen jag slog rekordet, så var förvånande att det gick så bra:) KUL!!

  • God jul och Gott nytt år!!!

    Jag har haft en fin jul i Dalarna med familjen, dagarna har bara flugit iväg! Har hunnit träffat släkten mycket, lekt med lilla Astrid, umgåtts med vänner. Jag har hängt mycket på gymmet och även pluggat en del. Men det bästa av allt var att jag för någon dag sedan blev faster! Så himla kul! Världens finaste lilla kille är det :)

    Imorgon drar jag till sydöstra delen av Dalarna och firar in det nya året med nära vänner, det ser jag verkligen fram emot! Direkt därifrån åker jag vidare hem till Östersund igen.