Arkiv

Arkiv / 2014 / mars
  • Övning ger färdighet

    Jag är nu i Östersund igen efter att ha varit i Uppsala ett par dagar. Fått några tips och idéer som kan hjälpa skadorna att bli bättre! SuperTACK till dig Per!

    Idag har jag skejtat och skjutit på förmiddagen och ska strax ut och testa klassiskskidorna. Inget beslut taget om SM ännu men jag börjar att dra på lite mer i träningen för att se om det ska gå! Skyttet känns iaf säkert och bra och jag har smått börjat träna in nya tekniker ner och upp från mattan. Tar en stund innan det sitter i benmärgen då man gjort på samma sätt länge, men kommer att tjäna tid på detta!

  • Växlande

    I mitt förra inlägg var jag orolig att vintern snart smält bort. Dagen efter såg det istället ut som på denna bild.. Ja, jag kanske inte hade kollat väderprognosen så jättenoga.. Det snöade, massor! Och det bara fortsätter att snöa och snöa och snökanonerna är i full gång. 

    Annars så rullar vardagen på med träning och annat. Igårkväll spelade jag biljard, och vann!(nöjdaste ansiktsuttrycket) Får man inte tävla på riktigt får man ju ta vara på dessa ögonblick och njuta haha. Idag har jag vilodag och jag började morgonen med en Ortobionomi-behandling. Skidskyttet har gått på tv:n efter lunch, samtidigt som jag har fixat med lite tråkigt pappersjobb. Snart är det dags att ta ut nybakt bröd ur ugnen och kanske prova komforten i soffan igen..

  • Beslut

    Uppdatering om kroppen är att den är bättre, men inte tillräckligt bra för att tävla världscup till veckan. Tråkigt så klart, men inget snack om saken då kroppen inte är hel och dessutom inte alls i någon åkform. Just nu tränar jag rehab,styrka och korta lugna pass. Jag hoppas på att köra SM om tre veckor, men fokuset är att träna på detta sätt och öka succesivt. Viktigt för mig att få en chans att komma in i nästa träningssäsong med bra förutsättningar.

    SM arrangeras i år här i Östersund, men som vädret varit sista veckan blir man lite oroligt om det går! Som bilden visar har all den snö som funnits börjat smälta bort i rask takt pga milt väder med väldigt mycket blåst. Idag visar dock termometern på minus och ska göra det någon dag, så vi får hoppas att det som finns kvar håller sig till dess!

  • Våren är här

    Från ett hyffsat vintrigt Östersund igår, till våriga Furuvik idag. Här har man inte sett snö på länge, gräset grönskar, det börjar knoppa och på promenaden idag såg vi Tussilago! Man kan inte tro att det är Mars då temperaturen visar närmare 15 grader varmt. Men det är så härligt att känna solens strålar värma! 

  • Som en jojo

    När man har skadeproblem är dagarna verkligen upp och ner. När det är en bra dag känner man lycka och det är lätt att vara glad. Framförallt känner man Tacksamhet. Men jag tycker att när jag t.ex tappar mitt armband och sedan hittar det fem sekunder senare, det är en lagom tidslängd mellan förtvivlan och glädje. Inte när det går över ett och ett halvt år och jag inte kännt, idag är det Helt bra... 

    Men när nästa dag kommer igen då, när man har trott att nu kanske det vänder!! Fått förhoppningen över att det finns en vacker dag då allt är toppen, och så känner man bara n e j. Att halka bakåt två steg när man ääääntligen tagit ett. Det är tufft. Man minns alltid gårdagen, och rädlsan att hamna i samma läge. Då gäller det att samla kraft och hålla sig positiv. 

    Nu låter det som att jag är döende. Jag kan förstå vad ni som är hela tänker när ni läser, "men så farligt kan det väl ändå inte vara att ha lite ont". Eller ni som varit med om värre saker i livet, "vad klagar hon över?" Man får alltid perspektiv från där man själv står. Jag blir bitter och tänker "klena jävel" om jag hör någon som klagar över t.ex. att ha tappat formen efter en veckas fökylning - såå jobbigt. "Jag hade lite ont här en vecka- det var tufft". Jag är trött- hemskt... Det biter inte direkt. Lika lite som mina problem kanske biter på någon annan.

    Men mitt liv handlar om skidskytte och jag brinner väldigt mycket för det. Så att hela tiden få kämpa mot skador är inte lätt. Men jag har kämpat, hållt mig positiv för det mesta och haft höga mål trots allt, jag tror det är det som gör att det har gått så bra som det gjort! Trots allt detta har jag tävlat många världscuper, 36a som bäst i år! Fantastiskt! Jag var ändå inställd på att det var fullt möjligt att jag skulle ta mig till OS tillsammans med stafettlaget. Om jag inte testat nya vägar och letat lösningar, skulle jag inte träffat alla underbara och duktiga människor som hjälpt mig på olika sätt att bli bättre! Även här, evigt tacksam till er!

    Problemen jag har idag är nu att ryggen fortfarande är dålig, musklerna i ryggen krampar, vänster ben moler, det sitter även vid bröstryggen så andningen är tung, skinkorna är i krampläge och jag kan inte aktivera alla muskler korrekt och fortfarande lite "inflammation" kvar framför axlarna. Så att starta i dagens Östersundslopp gick tyvärr inte.

    Det jag hoppas på nu är att hinna bli bra och att kunna tävla världscupen i Holmenkollen om knappt två veckor. Än är det inte kört!! Jag vet att det inte är optimala förutsättningar, men jag har gjort det förr så jag vet att det kan gå riktigt bra ändå.

    En vacker dag kommer det lossna helt. Om det kan gå så här bra nu, då känner jag mig trygg i att jag kan gå hur långt som helst när jag är hel. Mitt mål är att stå höst upp på pallen under OS, och fastän det varit och är en jobbig tid, så har det gjort mig ännu mer övertygad om att jag kommer att fixa det!

    Den dagen kommer jag omfamna framgångarna så hårt och med sådan lycka!!

  • På bättringsvägen!

    Nu har jag varit i Östersund ett tag! Ryggen är fortfarande upp och ned men jag kan träna på med det jag kan! Intervallpassen kör jag gång på rullband och de lugnare passen funkar skejt och cykel. Det blir mycket styrka och rehab nu när det är någon vecka utan tävling. Rehab och styrka är en väldigt viktig del i träningen för mig då de hjälper mina skadeproblem. Under vintern då det blivit mycket tävling blir det lidande då det är fokus på att vara i så bra tävlingsform som möjligt. Men nu återupptar jag det mer nogrannt igen. Jag måste lära mig aktivera rätt så jag så småningom även gör det i maxinsatts. Vid tävling när man blir trött vill kroppen gärna vara i den position där den är starkast, vilket i mitt fall blir fel eftersom jag länge använt "fel" muskler. Men varje repetition på övningarna är ett steg i rätt riktning, det är viktigt att komma ihåg när man ibland vill kasta något i väggen då musklerna inte gör som man vill, haha ;)

    På lördag blir det dock förhoppningsvis tävling igen! Östersundsloppet går av stapeln. Som sist när jag tävlade kommer man köra utan gevär på ryggen. Men här ligger gevären på mattan så man skjuter mellan varven. Detta för att alla som inte är skidskyttar ska kunna testa på hur det är. Man kommer bli tilldelad ett gevär när man kommer till skjutvallen, är det liggande skjuter man på stor prick utan stöd, och stående som vanligt, men där har man även hjälp från en stolpe om man vill. Jag testade stolpen en skjutserie, men det kändes ostabilare tyckte jag, men gevären man använder på lördag är nog inte av den modernare varianten. Idag är iaf sista anmälningsdag så du som vill testa, ta chansen :)