Arkiv

Arkiv / 2016
  • Stora steg

    Yes!! Det gick SÅ bra att tävla! Kroppen fixade den stora påfrestningen trots långa lopp och kärvt före.
    Första tävlingen i Piteå var nervöst, så ovisst om hur allt skulle funka, men det gick över förväntan! Slog till och med till med en andra plats tävlingsdag två! Helgen efter, i söndags, körde jag en till tävling som kändes ännu bättre!
    Med tanke på hur lite jag hunnit träna kondition sen den långa skadeperioden så känns det grymt. Känt mig starkare för varje lopp och känner att kroppen tar kliv framåt. Så otroligt motiverande att få känna dessa framsteg! Äntligen!

    Känns helt fantastiskt att jag kan göra detta igen och jag är så pepp på framtiden!

  • Fullt upp


    Det har blivit lite glest mellan inläggen, vardagen är rätt fullproppad just nu med träning, plugg och diverse! 
    Det går iaf fortsatt framåt med träningen. Blev dock sämre när jag kom på snö då teknik och stabilitet försämrades, tar ett tag att vänja in glattare underlag än vad det är på rullskidor, men det går bättre och bättre för varje pass. Kände att det var för tidigt att köra de första uttagingstävlingarna som gick i Östersund för två veckor sedan, jag hade då inte varit på snö så länge och behövde som sagt betydligt mer snövana innan jag kunde utsätta kroppen för tävlingssammanhang. MEN till helgen har jag tänkt tävla och utmana kroppen rejält! Det är Sverigecup i Piteå, distans och sprint som gäller, så det blir ingen lätt test, men jag ser verkligen fram emot att testa hur kroppen svarar! Har känt mig hängig och väldigt trött de senaste dagarna så jag hoppas att det inte utvecklar sig till något sämre, inte den bästa uppladdningen och jag hade gärna velat hunnit köra något intervallpass på snö innan jag drar dit. Körde någon intervall på ett kortare pass tidigare i veckan, fick en del muskelkramp i ryggen, men ändå okej känsla, så jag hoppas det ska funka!! Känns oavsett så häftigt att jag lyckats tagit mig tillbaka hit, att jag känner att kroppen borde fixa sådan påfrestning, obeskrivligt lycklig över det!

    Har en ny sammarbetspartner, Ancis. De stöttar mig med behandlingar så jag kan fortsätta kämpa mot mina stora mål. Fantastiskt kul och så värdefullt för min satsning! Var på behandling för någon dag sedan och jag har förmodligen virus i kroppen då jag bland annat varit så ovanligt trött på slutet och haft svettattacker. Jag hoppas att hjälpen från dem hjälper mig att få det ur kroppen så jag kan ställa upp till helgen :) 

    Ha det bra!

  • Premiär på snö

    Så kul att åka skidor på snö igen! ÖSK har verkligen superfina spår! Känns som att det blev vinter helt plötsligt över en dag och kylan har hållt i sig, så man kan nog hoppas på längre spår inom kort :)

    Började ny kurs idag, Träningslära 3. Kursen känns superrolig då vi bland annat kommer att ansvara för två kunder var att genomföra tester på, utveckla ett 10 veckors program för samt träna med. 

  • Framåt

    Ojoj vad tiden går, det har varit fullt upp med träning och plugg. 
    Träningen går fortsatt framåt och det är så himla skönt att bli tryggare i att kroppen håller ihop. Jag fortsätter att utmana kroppen samtidigt som jag får ta det i den takt som funkar. I helgen som var ställde jag dessutom upp i en crossfit-tävling! Det var ett tufft upplägg på tävlingen med en del nytt för mig, men det gick bra och var ett jäkla bra pass med tuff styrka och mycket flås samtidigt som ryggen klarade det utan några problem! Aldrig förr har man väl blivit så påhejad eller fått så många high five efter att slutsignalen ljuder, så himla roligt! Det kommer definitivt bli fler gånger :)

    Läser nu sista året på idrottsvetenskapliga programmet, just nu idrottspsykologi II 15hp. Det är otroligt intressant och jag lär mig mycket som jag kan applicera till mitt eget idrottande. Det är mycket vi läser som borde vara en självklarhet i dagens idrottare, men som absolut inte är det, mest på grund av brist på kunskap. 
    Jag kan bli fascinerad av vissa delar, som exempelvis hur man kan reglera negativ anspänning inför prestationsinriktade uppgifter, eller hur man kan hitta orsaker och lösningar på i princip ALLT, motivation, skador, tävlingsångest osv. Sen kan jag också bli förbannad över andra delar, exempelvis över hur dåligt man tar hand om idrottare för att det är sån otrolig fixering på att vinna till varje pris. 
    Jag ingick i en grupp där vi föreläste om skador inom idrotten där vi exempelvis tog upp vad som påverkar till att ha mer benägenhet för skador eller vad som påverkar återhämtningen. Det kändes som ett skämt när jag läste om hur det borde vara och hur det oftast är och sedan jämförde detta med mina egna erfarenheter inom skidskyttet. Det är så skrämmande sant. Jag tävlade trots skadeproblem för att jag kände ett krav då jag inte ville åka ur laget och blev osäker på hur framtiden då skulle bli, hur mycket svårare satsningen skulle bli. Detta ledde givetvis till ännu värre skada och ännu mer självklart till att jag blev kickad ur laget utan någon ledare som satte sig ner med mig och frågade hur jag mådde i det hela och hur planen/processen framöver kunde se ut, hur jag skulle ta mig igenom detta. "Lycka till och du är välkommen tillbaka att träna med oss när du är hel igen" var i princip det jag fick höra. Men tack! Vilken empati. Som idrottare och driven till att bli bäst behöver man någon som säger, STOPP, vi måste ta reda på vad detta är och att du blir jämnstark osv osv innan du utsätter kroppen för denna belastning. Inte orden "försök". Försök är lika som att säga; om du inte försöker tar vi det som att du inte vill detta och inte är motiverad m.m..

    Jaa, det finns mycket man kan diskutera i detta, jag hoppas att tränare och ledare inom idrottsorganisationer får lära sig mer om detta och kommer använda sig mer av det i framtiden. Alla idrottare är människor och det är meningen att alla ska må bra, dels här och nu i sitt idrottande, men även efter sin idrottskarriär och inte ha men resten av livet. Jag skulle i framtiden vilja vara en del i att ändra detta, om det så blir genom att tillämpa det som tränare eller via föreläsningar.

  • Fuerteventura!

    Jag har den senaste veckan befunnit mig på Fuerteventura. Det blev bokat spontant knappt en vecka innan då jag hittade detta resemål på sista minuten till ett superbilligt pris! Kollade så det funkade med skolschemat och bokade ca en minut senare, haha. Hotellet var fyrstjärnigt med flera pooler, gym osv. Vi(jag och min sambo) bodde i en egen villa med två sovrum, två badrum och kök med vardagsrum samt två altaner, lyx. Vi hade toppenväder hela resan och det blev mycket bad i pool och hav och solande på solstolar och strand. Tanken var att jag under denna resa skulle köra ett kortare konditionspass på en timme under morgonen och styrka innan middag på hotellets gym. Tyvärr blev jag sjuk redan andra dagen och har ännu inte kurerat mig riktigt. Jag kunde trots det njuta ordentligt av resan och gjorde bland annat en utflykt med katamaran där vi fick snorkla, paddla kajak och paddleboard. En otroligt rolig upplevelse!

    Nu sitter jag på tåget från Furuvik, där vi stannade till en dag och hälsade på min syster med familj, till Östersund och vardagen igen. Det känns skönt med frisk luft nu då det var rejält varmt i Fuerteventura.

    Nedan följer några bilder från resan

     

  • Sen sist

    Jag klarade mig med två sjukdagar, sedan var jag pigg och fräsch igen! Det är inte ofta man lyckas vända en förkylning sådär, men det kändes som vanligt när jag drog igång igen så det var bara att köra på. Jag fick en liten dipp i ryggen några dagar i början av denna vecka, en timmes sittande i klassrummet snabbt följt av 1,5h klassiskt var för mycket just den dagen, men med undvikande av vissa träningssätt så har det funkat bra att träna trots allt, så träningen har rullat på. 

    Här följer bilder från träningspass med härliga gäng!:

    Rullskidor runt favoritrundan med några skidskyttetjejer och svettiga kämpar efter ett tufft crossfitpass!

  • Framtiden

    Det är de här sista veckorna som verkligen satt pricken över i:et för vad jag alltid trott, hoppats, kämpat, drömt och haft som mål om. Jag KAN komma tillbaka! Sålänge det håller sig i detta schack kan jag kontrollera det och genom att som vanligt planera att avstå från övningar/träning jag känner påverkar för mkt, inte sitta så mycket osv. kommer jag att få ihop det och kunna utföra bra träning och öka på succesivt och vara tillbaka i tävlingssammanhang. Det känns så jäkla kul med framsteg och att verkligen få känna att det går och inte bara tänka det.

    Jag försöker att inte förhasta mig utan tänker långsiktigt, men jag är en positiv drömmare och vill gärna tro jag ska vara bäst direkt, hehe. Jag måste ha i tankarna att skynda långsamt och göra det på mitt sätt, det är trots allt jag som känner min kropp bäst.
    Alla är individuella och vad som passar en passar inte en annan. Att ha skadeproblem i fyra år passar väl ingen, men jag tror stenhårt på att jag trots allt vunnit otroligt mycket på denna tid och kommer kunna använda framtiden effekivt för att nå mina mål. Kommande säsong är inget jag lägger allt för mycket vikt vid, jag vill bara kunna träna bra och få upp konditionen. Mitt mål har alltid varit OS 2018 och jag tänker inte ändra på det. Jag tror inget är omöjligt och som Kallur sa i en intervju; "människan kan mer än man tror, det är bara huvudet som sätter stop för en". Även om det kan vara många som tänker att det är omöjligt så gör inte jag det och det är huvudsaken :) Så länge det finns hopp tänker jag inte ge upp. Jag gör allt vad jag kan på det sätt jag tror är det allra bästa, sen får vi se hur långt det når!


    Efter att kroppen hållt ihop 2,5 vecka(tjooho!) med bra träning var det dags för en viloperiod på 3 dagar, tors-sön. Det kändes i kroppen att det var dags för återhämtning, ovan så mycket träning. Dagarna spenderades på underbara Lörudden med Alex och hans familj. Vi fick även påhälsning av några ur min familj en dag vilket var såå kul!
    Igår, måndag, började dagen med en lugn löptur och styrka i Sundsvall och avslutades med crossfit på kvällen i Östersund.
    Idag vaknade jag tyvärr upp med halsont och har fått vila dagen ut. Det känns inte så farligt så jag hoppas jag kan vara frisk imorgon redan! Vilar oavsett imorgon och ägnar tid åt skyttet istället :)

    Bilderna är från Lörudden och kvällens skyttepass i solsken.

  • Tjooho!


    Träningen har flytit på kanon de senaste två veckorna.
    Ryggen har verkligen kämpat på otroligt bra och jag har fått många och långa fina träningspass. Den speciella sköra känslan jag hade i Juli har försvunnit, tack och lov. Sedan jag kom igång igen har jag undvikit cykling och stakning då det påverkar ryggen mest. Jag har skejtat för det mesta och ägnat många träningstimmar på crossfit. Jag har börjat på boxen här i Östersund och det känns verkligen som en grymt roligt, effektiv och bra träningsform för mig. Mixen med både styrka och flås och olika övningar gör att jag får många olika rörelsemönster under passet, vilket jag känner att ryggen fixar bättre, än annars samma konturnerliga nötning i liknande rörelse som det oftast blir i övrig träning. 

    För ett par dagar sedan gjorde jag min sista arbetsdag på jobbet
    för i sommar. Det känns väldigt bra att jag får två veckor nu innan skolan börjar så jag hinner lägga mer tid på skyttedelen. Det har inte hunnits med så mycket då jobb och ”fysisk” träning har prioriterats. De gånger jag skjuter känns det dock väldigt bra och jag känner mig trygg och stabil med mitt gevär och tro det eller ej så känns nya ståställningen förvånansvärt stabil!

    Hur kul är det inte att få skriva (och läsa!?) ett sådant här positivt inlägg om framsteg. Äntligen! Jag är så tacksam för dessa två veckor och det är på tiden att det blir ännu mera medgång
    J

    Ha det fint! /Åsa

  • Londonresa

    Är nu på väg hem från en rolig weekend i London :)

    Det blev mycket sevärdheter med bland annat en dagstur till Brighton och så givetvis även en del shopping! 
    Sedan senast jag skrev, om den sämre perioden med ryggen, så blev det bättre, men efter tre dagar sa ryggen stopp igen. Ryggen kändes fortfarande lite skör och ett cykelpass sista eftermiddagen gjorde att jag trillade dit igen. Som tur var behövdes bara en dags vila innan jag kunde stå på rullskidorna igen :) 
    Efter det har det blivit bättre och denna Londonresa har, trots mycket resande och sittande, varit bra för ryggen och den känns "tryggare". Jag hoppas det ska kännas bättre när jag tränar igång imorgon igen efter dessa vilodagar :) 
    Imorgon har jag planerat styrka/crossfit och ett lugnt skejtpass, med efterföljande fika då jag fyller hela 26 år! 
    Ha det bra!
    Nedan följer några bilder från resan :)
     

  • Sommardagar

    Hello!

    Börjar med en kort update från den senaste tiden; 
    Maj månad spenderades som skrivet i Göteborg! Det var grymt att få soliga sommardagar så tidigt på året, praktiken var lärorik och träningen gick bättre och bättre!
    Juni månad spenderades i Östersund med två besök i Furuvik hos min fina syster. Månaden började med en förkylning, sedan fick jag tio riktigt fina träningsdagar. Efter det bröt bältros ut(!), men som tur var inte så allvarligt. Förmodligen beror detta på en av de mediciner jag äter mot nervsmärtan och jag har därför trappat ned på den medicinen. Jag hoppas och tror att det inte försämrar nervsmärtan då jag inte tagit just denna särskilt länge.
    Sedan dess har träningen flytit på och det har varit helt underbart att få träna på! Min favoritrunda som jag haft som en dröm och mål att kunna köra igen har jag kunnat åkt flera gånger och det har varit en grym känsla! Jag har känt mig förvånansvärt pigg och stark på passen med tanke på att jag inte kunnat träna kondition särskilt länge från det långa uppehållet. Detta är nog tack vare all styrka och rehab jag kunnat träna.
    För några dagar sedan började ryggen tyvärr att strejka. Jag var på en naprapatbehandling igår och kroppen hade lite justeringar samt att naprapaten trodde det var en lätt inflammation som följd av lite för mycket belastning. Jag har dragit på lite väl mycket på kort tid då det funkat så pass bra att träna och jag har varit så himla glad över det. Det är svårt att veta vart gränsen går och jag måste testa mig fram och jag har inte velat vara för feg utan utmana kroppen. Det blir rehab och vila från kondition ett par dagar, sedan är jag nog redo att dra igång igen! :)
    Resten av sommaren blir mestadels i Östersund, med förhoppningsvis mycket träning! Jag jobbar även på samma ställe som ifjol, men på ca. 50 % för att hinna ägna tid till träningen. I slutet av Juli ska jag till London på en semestertrip! Har aldrig varit där så det ser jag verkligen fram emot!

    Ha det bra så länge!
    /Åsa

  • Göteborg

    Har nu varit i Göteborg 3 veckor, och det har varit toppen!
    Praktiken gör jag på ett gym. Tanken var att jag skulle gå med personliga tränare, men då det inte fanns några kvar så blev vi det själva istället! Det har varit utmanade, lärorikt och kul! Det passar mig ypperligt att ägna dagarna åt att träna själv och andra. Det är kul att inspirera andra och få dem mer medvetna om sina rörelsemönster, sina styrkor och sina svagheter och se hur motiverade de blir att träna för att må bättre och nå sina mål!

    Jag har fått tips på en bra väg att åka rullskidor på direkt från där jag bor, så det är inga problem att träna här. När jag har kört rullskidor har det gått så himla bra också! Kroppen funkar jättebra och jag kan inte med ord beskriva hur lycklig det gör mig! Det är så underbart och härligt och jag ser verkligen fram emot att förhoppningsvis änltigen ha en sommar fylld med träning!
    Jag har även gjort många av mina träningspass på grupppass som finns på gymmet. Spinning, crossfit, zumba. Det är sjukt kul och sjukt jobbigt! Jag har alltid tyckt träning i grupp/stafetter/lagtävlingar varit så kul, så att i grupp få kämpa så svetten rinner till hög musik och bra instruktörer är grymt!

    Nervsmärtan har dock varit sämre under tiden här, men tidigare drog det iväg när jag tränade, vilket det inte gör nu. Nu funkar det bra att träna men sämre övrig tid. Detta föredrar jag dock myycket hellre, för nu funkar det som sagt bättre och bättre att träna.

    /Åsa

  • April April!

    April har gått så fort! Jag har haft fullt upp och det har tyvärr inte blivit många rader skrivna.
    Träningen har gått fortsatt bra, helt fantastiskt! Jag har fått fina pass i Åre och åkt skidor så länge det gick på ÖSK. Jag har även fått till två löppass, vilket har varit helt omöjligt senaste 3,5 åren. På löpningen har det varit höften som varit problemet, men nu börjar det bli bättre och bättre -superkul!
    Aprilvädret är ingen dans på rosor- det snöar till och från vissa dagar och rullskidorna går inte att ta ut ännu. Till helgen åker jag dock till Göteborg för en månads praktik! Där hoppas jag få mötas av varmare temperaturer och sopade vägar :) 

  • Härlig helg

    Jag har haft en fantastisk helg i Sälenfjällen med fina vänner!
    Vi träffades på fredagen efter lunch och då det bjöds på strålande sol kastade vi på oss träningskläderna för att tillbringa eftermiddagen på skejtskidorna åkandes runt på fjället. Det var så jäkla härligt! Det var skare på de flesta ställen ända till fem då vi drog hem till stugan -lyx! Sådana här dagar får man plocka fram när det regnar och är grått:)

  • Påsk

    Hoppas att ni hade en härlig påsk!

    Jag "firade" påsken i Östersund med skidåkning, jobb och sköna filmkvällar. Avslutade kursen Nutrition med inriktning mot Idrott, med en salstenta på torsdagen, det var skönt att få två dagar extra ledighet från studierna innan den nya kursen drog igång idag. Kursen var för övrigt väldigt intressant och givande!!
    Sedan sist har det fortsatt gått bra med skidåkningen, jag har gjort flera 1,5 timmars pass både klassiskt och skejt, och igår fick jag till ett crosspass på 2h med 1h klassiskt+1h skejt! Så obeskrivligt fantastiskt att det funkar att åka skidor igen och att det blir så mkt bättre i snabb takt! Mer än välkommet!
    Förra veckan var jag åter hos sjukgymnasten i Umeå. Än en gång fick jag superfina kommentarer och mina rehabövningar fick nu byta namn till "förebyggande träning" :)
    Det är med andra ord att tuta och köra så mycket det går! Det är fortfarande en molande värk som blir sämre av det mesta, men på en helt annan nivå, och det viktigaste är att det inte är någon fara att träna på!
    Att få möjligheten att sätta nya högre mål känns som en lyx då jag slitit så himla länge med att bli så pass hel att jag ens kan köra kondition över huvud taget. Trots att jag har en bit kvar sprutar det ut idéer, planer och drömmar hela tiden. Jag är så otroligt glad och stolt att jag lyckats ta mig hit och är på god väg tillbaka. Varje pass jag får till är jag så tacksam för och jag hoppas verkligen att det fortsätter i denna positiva bana nu!

  • Tänkvärda ord

    Jag var på en föreläsning av Mårten Nylén för drygt en vecka sedan. Föreläsningen handlade i stort sett om att man är sin egen lyckas smed och ska ”starta dagen med ett leende”. Jag fick med mig ett motto därifrån, ”låt aldrig gårdagen begränsa dig idag”. Jag tror att det är ett budskap som många kan ta till sig, inte minst elitidrottare. Det är sällan vägen till framgång är spikrak, utan alla råkar vi mer eller mindre ut för sjukdomar/skador, men det är mest troligt att det är de som väljer att blicka framåt som lyckas, än de som i bakhuvudet ständigt har tankar på vad de ”tappat”.
    Om jag skulle välja att fokusera på vad jag tappat under dessa år skulle jag knappast kunna nå de höga mål jag satt. Det där mottot kan vara en bra påminnelse för mig om att vara i nuet och tänka på vart jag kan nå och möjligheterna, inte vad jag ”missat”. Jag tror att det är en väldigt viktig inställning för att lyckas!

  • Positivt

    Jag var hos sjukgymnasten i Umeå för ett par veckor sedan. Allt jag tränat på hade blivit fantastiskt bra och jag fick så himla positiva ord, gick därifrån med ett stort leende.
    Jag blev sjuk direkt efter i drygt en vecka men har nu kunnat träna några dagar igen. Kroppen tog sjukdomen hårt som det verkar och det var slitsam träning första dagarna, men nu känns det bättre igen och jag fick t om till ett klassiskt pass på 1h 30min i förrgår! Det är ett riktigt riktigt stort framsteg och jag hoppas att det håller i sig!
    Hos sjukgymnasten ändrade vi om i en övning för att få några mindre muskler att styra höften bättre. Trots att allt annat ser väldigt bra ut så kan jag inte röra höftkulan som jag ska vilket gör att jag t ex får ont i höften när jag ibland bara går någon minut. Jag har även börjat utföra skidpassen annorlundare. Nu åker jag 7-10 min skidor och sen kör jag tre min med tre rehabövningar och varvar så passet ut. Detta för att aktivera musklerna och ”påminna” dem om att de ska användas mer när jag åker skidor, för att få till rörelsemönstret i skidåkningen bättre. Jag kör även mer på de flacka partierna då det är där jag har mest problem. Hoppas detta kommer göra mycket för skidåkningen, avbrotten när jag kör rehab gör även att ryggen får en stunds ”vila” vilket gör att värken i ryggen inte drar iväg lika snabbt. Så förhoppningsvis kommer det göra att jag snabbare kan utöka tiden i spåret 
    J

  • Nattvasan 2017

    Vasaloppet har nu kommit ut med ett nytt lopp, Nattvasan! 90 km från Sälen till Mora likt Vasaloppet och Öppet Spår, men med en tvist! Nattvasan åker man på natten med nattlampa! Hur spännande låter inte detta! Loppet går i fri stil. Jag tror att det kommer vara grymt kul att köra och skulle gärna vilja åka det loppet! 

  • Det är så uppenbart. Min ståställning har fuckat up hela min kropp.

    Jag har jobbat med många bitar för att få en hel kropp; aktivering och styrka i sätesmuskler, höftmuskler, inre bålmuskulatur, minska aktiveringen i hamstring och yttre bålmuskulatur. Få höftkulan att kunna röra sig som den ska, förbättra elasticiteten i höftmuskler med dynamiska stretchövningar, aktivera vänster rygg och säte totalt sett mera än höger för att komma ikapp, bli starkare i baksida axel på vänster sida osv. Övningar för detta gör jag dagligen.
    För ett par tillfällen sen hos sjukgymnasten när det såg så jäkla bra ut på alla tester, men jag fortfarande hade problem, funderade han en stund och sa; det måste vara någonting du gör vardagligen… ställ dig bara som du brukar stå, och sen på ett och ett ben.

    Där såg han det, där föll poletten ner.  När jag stod på vänster sida sköt jag fram höftkulan. EXAKT som i min skytteställning?!
    Jag har inte bara stått i denna ställning när jag skjutit x antal timmar och torrklickat/siktat x antal timmar under alla dessa år. Jag trycker ut den jäkla höftkulan. Varenda. Gång. jag står. När jag skjuter fram höftkulan hamnar den ”på fel plats” och jag kan då inte styra höftkulan alls som jag ska. Detta leder till att jag till exempel inte kan sträcka ut benet som jag ska vid skejt (vilket gör att jag åker skidor som en ostkrok), inte kan gå mer än ett par minuter ibland innan jag får ont i höften, och ALLA andra bitar som jag nu jobbat så mycket med att få till, och som har skapat alla mina överbelastningsskador.

    HUR kan jag inte uppmärksammat detta under alla år? Att varken jag eller någon annan(?!) insett att om man står helt skevt som man kan göra vid skyttet- kan det skapa enorma konsekvenser!
    Det handlar inte om de sekunder man står där under tävling. Alla timmar man lagt ner för att få till en stabil ståställning och nött, nött, nött.

    Jag kommer inte kunna låta bli att kolla på alla andra skidskyttars ståställning, främst alla ungdomar som har massor med år framför prickarna framför sig. DON’T DO THE SAME MISTAKE! Skjut för guds skull inte fram någon höft!

    Jag tänker nu på att stå som jag ska och har redan fått till det automatiskt bra. Jag tränar även på en ny ståställning.
    Känslan i den nya skytteställningen. Den är k a t a s t r o f. Prickarna som förr varit fint centrerade finns nu i skottlinjen ca. 0,00000000000001sekund för varje skott.
    För att undvika att trycka ut höften måste jag stå mer rakt upp, böja lite på knäna och stå mer på musklerna än skelettet. Jag har behövt höjt för stödarmen från minst- till maxlängd på geväret. Det är vingligt, jobbigt, andningen och avfyrningen är helt ur rytm och ja, det kommer krävas en del timmar på skjutvallen innan det sitter.
    Men fan vad bra det kommer bli.

  • Hej igen!

    Nu var det ett tag sedan sist. Mycket har hänt, men på samma spår – Jag jobbar med att bli hel och komma tillbaka till skidskyttet!
    Då jag fortfarande kämpar med att komma ur skadeproblemen har det inte varit så mycket inom skidskytte att berätta om.
    Det har tidigare känts svårt att skriva här på hemsidan då det inte funnits några riktigt tydliga svar på mina skador. Att det varit så invecklat har gjort att det känts svårt att formulera mig på ett bra sätt om hur läget är och vad jag fokuserar på, det är så många delar som påverkat varandra och jag har kontinuerligt jobbat med nya bitar och fått olika infallsyn på skadeproblemen. Det har tagit/tar massor av kraft och oändligt med tid att förstå kroppen och få till alla dessa bitar, men jag har succesivt lärt mig mer om varför  
    1. Jag blev skadad från första början  2. Fick mer skadeproblem  3. Inte blir bra  4.Varför jag har ett visst rörelsemönster  5. Varför jag är stark i vissa muskler, svagare i andra osv.
    Det har ju blivit några år av skador nu och min hemsida har under tiden blivit lagd åt sidan. Jag har nog i bakhuvudet tänkt att jag vill börja skriva igen när jag har något riktigt positivt att komma med och har mer tydliga svar, både för att det känns som att det är mer väsentligt för er som läser (om det fortfarande finns någon som kollar in här då och då), och för min egen skull, det är inte så kul att inlägg efter inlägg behöva förklara att jag fortfarande är skadad, fastän jag kämpar så otroligt mycket med att bli hel. Några av er kanske ändå uppskattar att läsa om mina dagar trots avsaknad av berättelser om livet på världscuper eller hur jobbig lägerveckan på 30 timmar var. Någon kanske tycker det är intressant och kul att läsa om hur jag går tillväga för att ta mig tillbaka och vart fokuset är för tillfället, så därför tänker jag börja skriva för er. 

    Under alla dessa år jag varit skadad har jag varit hos olika sjukgymnaster och läkare, testat olika alternativa tillvägagångssätt som T.EX. ortobionomi, ögondiagnostik, naprapater. Jag har röntgats, gjort EMG, använt TENS, kortisonsprutor, VILAT, TRÄNAT, gjort oändliga timmar av rehab och styrka, och ALLT och ALLA har gjort mig starkare på olika sätt. Jag är glad och uppskattar allt jag och andra har gjort, alla fina människor som hjälpt och trott på mig och gett mig kunskap. Jag är tacksam för varje minut som jag och ni satsat på mig och mitt skidskytte!
    I slutändan handlar det om att välja den väg som hjälper mig och gör mig starkare. Just nu känner jag att jag går till världens bästa sjukgymnast i Umeå, han ger mig klockrena svar och övningar som gör mig så mycket starkare och bättre där det behövs. Jag går även till en sjukgymnast emellanåt i Östersund för att hålla koll på kroppen och får ytterligare tips på övningar för ett bättre rörelsemönster.
    Jag går på ögondiagnostik som hjälper mig bli friskare, och min mage mår så otroligt mycket bättre än på flera år.
    Min fina vän Marie har precis gått ur naprapathögskolan och har gett mig behandlingar några gånger som fixar kroppen till det läge där den ska vara, för att hjälpa kroppen på traven att förstå vart den ska vara när musklerna sammarbetar som de ska.
    Jag äter en medicin mot nervsmärta som hjälper mig otroligt mycket. Rent vardagligt märker jag det i att jag nu kan ta en fika och sitta ned med en vän utan att konstant skruva på mig, resa mig, skruva mig lite till. Tidigare ville jag verkligen inte åka hem till familjen för att jag visste hur dålig jag skulle bli i dagar efter,  tidigare kunde jag inte ens ligga på sidan i sängen mer än 5 sekunder, nu kan jag ligga så i 10!, skämt åsido, jag har blivit mycket bättre. Men det allra allra bästa är att jag kan börja åka skidor igen!
    Det har varit tuffa år med mycket motgångar, men jag är fortfarande otroligt motiverad att komma tillbaka och det känns nästan konstigt själv hur självklart det känns att jag kommer göra det. Jag har lärt mig så mycket under denna tid och jag har insett hur viktigt det är att må bra och ta motgångar positivt.
    Alla är vi individuella och har olika vägar som passar bäst för oss att ta oss dit vi vill nå. Jag tror att min väg funkar för mig, och jag tror att så länge jag vill fortsätta kämpa som jag gör, så är allt möjligt.

    Kram Åsa

    I nästa inlägg ska jag försöka beskriva (komma ihåg) mina skadeproblem, hur det påverkat mig och vad jag jobbar med för att bli hel och back in the game, och framför allt, vart den jäkla härvan startade.