Arkiv

Arkiv / 2016 / mars
  • Påsk

    Hoppas att ni hade en härlig påsk!

    Jag "firade" påsken i Östersund med skidåkning, jobb och sköna filmkvällar. Avslutade kursen Nutrition med inriktning mot Idrott, med en salstenta på torsdagen, det var skönt att få två dagar extra ledighet från studierna innan den nya kursen drog igång idag. Kursen var för övrigt väldigt intressant och givande!!
    Sedan sist har det fortsatt gått bra med skidåkningen, jag har gjort flera 1,5 timmars pass både klassiskt och skejt, och igår fick jag till ett crosspass på 2h med 1h klassiskt+1h skejt! Så obeskrivligt fantastiskt att det funkar att åka skidor igen och att det blir så mkt bättre i snabb takt! Mer än välkommet!
    Förra veckan var jag åter hos sjukgymnasten i Umeå. Än en gång fick jag superfina kommentarer och mina rehabövningar fick nu byta namn till "förebyggande träning" :)
    Det är med andra ord att tuta och köra så mycket det går! Det är fortfarande en molande värk som blir sämre av det mesta, men på en helt annan nivå, och det viktigaste är att det inte är någon fara att träna på!
    Att få möjligheten att sätta nya högre mål känns som en lyx då jag slitit så himla länge med att bli så pass hel att jag ens kan köra kondition över huvud taget. Trots att jag har en bit kvar sprutar det ut idéer, planer och drömmar hela tiden. Jag är så otroligt glad och stolt att jag lyckats ta mig hit och är på god väg tillbaka. Varje pass jag får till är jag så tacksam för och jag hoppas verkligen att det fortsätter i denna positiva bana nu!

  • Tänkvärda ord

    Jag var på en föreläsning av Mårten Nylén för drygt en vecka sedan. Föreläsningen handlade i stort sett om att man är sin egen lyckas smed och ska ”starta dagen med ett leende”. Jag fick med mig ett motto därifrån, ”låt aldrig gårdagen begränsa dig idag”. Jag tror att det är ett budskap som många kan ta till sig, inte minst elitidrottare. Det är sällan vägen till framgång är spikrak, utan alla råkar vi mer eller mindre ut för sjukdomar/skador, men det är mest troligt att det är de som väljer att blicka framåt som lyckas, än de som i bakhuvudet ständigt har tankar på vad de ”tappat”.
    Om jag skulle välja att fokusera på vad jag tappat under dessa år skulle jag knappast kunna nå de höga mål jag satt. Det där mottot kan vara en bra påminnelse för mig om att vara i nuet och tänka på vart jag kan nå och möjligheterna, inte vad jag ”missat”. Jag tror att det är en väldigt viktig inställning för att lyckas!

  • Positivt

    Jag var hos sjukgymnasten i Umeå för ett par veckor sedan. Allt jag tränat på hade blivit fantastiskt bra och jag fick så himla positiva ord, gick därifrån med ett stort leende.
    Jag blev sjuk direkt efter i drygt en vecka men har nu kunnat träna några dagar igen. Kroppen tog sjukdomen hårt som det verkar och det var slitsam träning första dagarna, men nu känns det bättre igen och jag fick t om till ett klassiskt pass på 1h 30min i förrgår! Det är ett riktigt riktigt stort framsteg och jag hoppas att det håller i sig!
    Hos sjukgymnasten ändrade vi om i en övning för att få några mindre muskler att styra höften bättre. Trots att allt annat ser väldigt bra ut så kan jag inte röra höftkulan som jag ska vilket gör att jag t ex får ont i höften när jag ibland bara går någon minut. Jag har även börjat utföra skidpassen annorlundare. Nu åker jag 7-10 min skidor och sen kör jag tre min med tre rehabövningar och varvar så passet ut. Detta för att aktivera musklerna och ”påminna” dem om att de ska användas mer när jag åker skidor, för att få till rörelsemönstret i skidåkningen bättre. Jag kör även mer på de flacka partierna då det är där jag har mest problem. Hoppas detta kommer göra mycket för skidåkningen, avbrotten när jag kör rehab gör även att ryggen får en stunds ”vila” vilket gör att värken i ryggen inte drar iväg lika snabbt. Så förhoppningsvis kommer det göra att jag snabbare kan utöka tiden i spåret 
    J

  • Nattvasan 2017

    Vasaloppet har nu kommit ut med ett nytt lopp, Nattvasan! 90 km från Sälen till Mora likt Vasaloppet och Öppet Spår, men med en tvist! Nattvasan åker man på natten med nattlampa! Hur spännande låter inte detta! Loppet går i fri stil. Jag tror att det kommer vara grymt kul att köra och skulle gärna vilja åka det loppet! 

  • Det är så uppenbart. Min ståställning har fuckat up hela min kropp.

    Jag har jobbat med många bitar för att få en hel kropp; aktivering och styrka i sätesmuskler, höftmuskler, inre bålmuskulatur, minska aktiveringen i hamstring och yttre bålmuskulatur. Få höftkulan att kunna röra sig som den ska, förbättra elasticiteten i höftmuskler med dynamiska stretchövningar, aktivera vänster rygg och säte totalt sett mera än höger för att komma ikapp, bli starkare i baksida axel på vänster sida osv. Övningar för detta gör jag dagligen.
    För ett par tillfällen sen hos sjukgymnasten när det såg så jäkla bra ut på alla tester, men jag fortfarande hade problem, funderade han en stund och sa; det måste vara någonting du gör vardagligen… ställ dig bara som du brukar stå, och sen på ett och ett ben.

    Där såg han det, där föll poletten ner.  När jag stod på vänster sida sköt jag fram höftkulan. EXAKT som i min skytteställning?!
    Jag har inte bara stått i denna ställning när jag skjutit x antal timmar och torrklickat/siktat x antal timmar under alla dessa år. Jag trycker ut den jäkla höftkulan. Varenda. Gång. jag står. När jag skjuter fram höftkulan hamnar den ”på fel plats” och jag kan då inte styra höftkulan alls som jag ska. Detta leder till att jag till exempel inte kan sträcka ut benet som jag ska vid skejt (vilket gör att jag åker skidor som en ostkrok), inte kan gå mer än ett par minuter ibland innan jag får ont i höften, och ALLA andra bitar som jag nu jobbat så mycket med att få till, och som har skapat alla mina överbelastningsskador.

    HUR kan jag inte uppmärksammat detta under alla år? Att varken jag eller någon annan(?!) insett att om man står helt skevt som man kan göra vid skyttet- kan det skapa enorma konsekvenser!
    Det handlar inte om de sekunder man står där under tävling. Alla timmar man lagt ner för att få till en stabil ståställning och nött, nött, nött.

    Jag kommer inte kunna låta bli att kolla på alla andra skidskyttars ståställning, främst alla ungdomar som har massor med år framför prickarna framför sig. DON’T DO THE SAME MISTAKE! Skjut för guds skull inte fram någon höft!

    Jag tänker nu på att stå som jag ska och har redan fått till det automatiskt bra. Jag tränar även på en ny ståställning.
    Känslan i den nya skytteställningen. Den är k a t a s t r o f. Prickarna som förr varit fint centrerade finns nu i skottlinjen ca. 0,00000000000001sekund för varje skott.
    För att undvika att trycka ut höften måste jag stå mer rakt upp, böja lite på knäna och stå mer på musklerna än skelettet. Jag har behövt höjt för stödarmen från minst- till maxlängd på geväret. Det är vingligt, jobbigt, andningen och avfyrningen är helt ur rytm och ja, det kommer krävas en del timmar på skjutvallen innan det sitter.
    Men fan vad bra det kommer bli.