Samarbetspartners


 

Framåt

Ojoj vad tiden går, det har varit fullt upp med träning och plugg. 
Träningen går fortsatt framåt och det är så himla skönt att bli tryggare i att kroppen håller ihop. Jag fortsätter att utmana kroppen samtidigt som jag får ta det i den takt som funkar. I helgen som var ställde jag dessutom upp i en crossfit-tävling! Det var ett tufft upplägg på tävlingen med en del nytt för mig, men det gick bra och var ett jäkla bra pass med tuff styrka och mycket flås samtidigt som ryggen klarade det utan några problem! Aldrig förr har man väl blivit så påhejad eller fått så många high five efter att slutsignalen ljuder, så himla roligt! Det kommer definitivt bli fler gånger :)

Läser nu sista året på idrottsvetenskapliga programmet, just nu idrottspsykologi II 15hp. Det är otroligt intressant och jag lär mig mycket som jag kan applicera till mitt eget idrottande. Det är mycket vi läser som borde vara en självklarhet i dagens idrottare, men som absolut inte är det, mest på grund av brist på kunskap. 
Jag kan bli fascinerad av vissa delar, som exempelvis hur man kan reglera negativ anspänning inför prestationsinriktade uppgifter, eller hur man kan hitta orsaker och lösningar på i princip ALLT, motivation, skador, tävlingsångest osv. Sen kan jag också bli förbannad över andra delar, exempelvis över hur dåligt man tar hand om idrottare för att det är sån otrolig fixering på att vinna till varje pris. 
Jag ingick i en grupp där vi föreläste om skador inom idrotten där vi exempelvis tog upp vad som påverkar till att ha mer benägenhet för skador eller vad som påverkar återhämtningen. Det kändes som ett skämt när jag läste om hur det borde vara och hur det oftast är och sedan jämförde detta med mina egna erfarenheter inom skidskyttet. Det är så skrämmande sant. Jag tävlade trots skadeproblem för att jag kände ett krav då jag inte ville åka ur laget och blev osäker på hur framtiden då skulle bli, hur mycket svårare satsningen skulle bli. Detta ledde givetvis till ännu värre skada och ännu mer självklart till att jag blev kickad ur laget utan någon ledare som satte sig ner med mig och frågade hur jag mådde i det hela och hur planen/processen framöver kunde se ut, hur jag skulle ta mig igenom detta. "Lycka till och du är välkommen tillbaka att träna med oss när du är hel igen" var i princip det jag fick höra. Men tack! Vilken empati. Som idrottare och driven till att bli bäst behöver man någon som säger, STOPP, vi måste ta reda på vad detta är och att du blir jämnstark osv osv innan du utsätter kroppen för denna belastning. Inte orden "försök". Försök är lika som att säga; om du inte försöker tar vi det som att du inte vill detta och inte är motiverad m.m..

Jaa, det finns mycket man kan diskutera i detta, jag hoppas att tränare och ledare inom idrottsorganisationer får lära sig mer om detta och kommer använda sig mer av det i framtiden. Alla idrottare är människor och det är meningen att alla ska må bra, dels här och nu i sitt idrottande, men även efter sin idrottskarriär och inte ha men resten av livet. Jag skulle i framtiden vilja vara en del i att ändra detta, om det så blir genom att tillämpa det som tränare eller via föreläsningar.