Samarbetspartners


 

Oklart

I helgen går de sista skidskyttetävlingarna för i år. Vintern har gått så himla fort och jag har haft mycket att fokusera på även utan tävlingar. Rehab och skola har varit prioriteringarna, och bägge känns både bra och motiverande.
Då vintern har gått fort är det ändå segt och frustrerande att jag fortfarande inte har blivit så mycket bättre i mina skadeprobem, även fast jag tagit kliv i vissa delar.
Jag väntar på att få röntga ryggen igen och hoppas att det ger positiva besked.
Min önskan och mitt mål har varit att kroppen ska ha läkt och mina rörelsemönster varit "som de ska" i Maj, att jag skulle få starta nya träningsåret med känslan av att vara hel och inte så otroligt begränsad. Det hade varit helt underbart om det varit så(!!), men Maj är snart här och jag vet dock inte om kroppen är där.
Men, det får ta sin tid, bara det blir bra! Fortsätter jag att tänka smart och tränar det som är bäst i min takt, så är jag tillbaka starkare än någonsin!
Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar till det, har glömt hur känslan är att vara hel och kunna träna vad som helst. Min kropp kommer verkligen få en chock och sådan energikick av det, för att inte tala om huvudet. Långa rullskidsturer i solen, snabba löpintervaller, ryck uppför med skejtskidorna osv osv!! Att få stå på startlinjen och veta att kroppen funkar.
Tills dess är det bara att fortsätta göra det bästa och längta till målet!